Lewis föddes i Belfast 1898. Föräldrarna ansågs av Lewis själv vara belästa och begåvade människor. Fadern var son till en advokat och som ung hade han framträtt som politisk talare i England. Båda föräldrarna läste mycket och fadern var särskilt förtjust i lyrik, men den skulle vara präglad av retorik och lidelse. Fadern var också mycket förtjust i författare som Dickens.
Modern var dotter till en präst och hon hade i unga är varit en lovande matematiker. Lewis skriver i Av glädjen överfallen att han tror att de böcker av Meredith och Tolstoj som han fått ärva en gång köpts till modern.
Den litteratur som Lewis själv valde, så snart han kunde, var föräldrarna inte alls intresserade av.
Böcker av Edith Nesbit var det Lewis tyckte om att läsa. Beatrix Potters böcker hade också stor betydelse för honom, då han var förtjust i utklädda djur.
Det fanns gott om böcker att läsa i Lewis barndom, fadern köpte nämligen varje bok han läste och han gjorde sig aldrig av med dem. Böckerna fanns överallt i det hus där de bodde och det som fanns på hyllorna speglade föräldrarnas intresse. Många av böckerna kunde barn läsa men mycket var definitivt olämpligt. Men inget var förbjudet.
Lewis hade en bror som var tre år äldre och som var hans allierade och sammansvurna. Inte minst var bröderna av stor betydelse för varandra när de i tidig ålder förlorade sin mor.
När Lewis, efter moderns död, började på Internatskolan Wynyard började han tro på kristendomen. Lewis läste Bibeln, bad på allvar och diskuterade religion med de andra eleverna på Wynyard.
När han, innan moderns död, fått följa med föräldrarna till gudstjänsten på söndagarna hade han aldrig fått någon förståelse eller insikt i kristendomen.
Lewis studier vid Universitetet förlades till Oxford där han studerade filosofi, litteratur och engelska. 1917 avbröt han studierna för att göra krigstjänst i första världskriget.
1925 utnämndes Lewis till professor i medeltids- och renässansengelska i Cambridge.
Lewis tankar om att skriva en barnbok inleddes 1939, men fullbordades inte förrän tio år senare då Lewis var klar med Häxan och Lejonet.
Inspiration till att börja skriva böcker för barn fick han av de evakuerade barn som bodde hos honom under andra världskriget. Framförallt, något som vi kommer att känna igen i Häxan och Lejonet, fanns det en flicka som var väldigt intresserad av en garderob som fanns i Lewis hem. Flickan frågade om hon fick gå in i garderoben och hon frågade om det fanns något bakom den stora möbeln.
”Jag ser bilder. En del av dem har samma doft, och nästan samma smak, vilket för ihop dem i en grupp. Om man är still och ser på, så börjar de fogas samman”.
Under tioårs perioden, från inspiration till fullbordande, skrev Lewis ned de bilder som dök upp inom honom. Det fanns bilder som Lewis dock hade burit inom sig sedan tonåren och dessa bilder fick nu en plats i Lewis produktion. Andra bilder såg Lewis först under krigsåren. Lewis började arbeta ihop bilderna och fylla i luckor. Bilderna var allt från en faun som befinner sig i en snöig skog till ett lejon som kom till honom i ett kraftfullt språng.
Till sin hjälp med skrivandet hade Lewis av vännen och sin elev Roger Green. Greens berättelse Skogen som tiden glömde var ännu en inspirations källa för Lewis. Lewis förde helt enkelt över inslag i Greens berättelse till Häxan och Lejonet. Green var också den vars omdöme Lewis litade på.
Lewis hade fler mer eller mindre kända personer i sin omgivning till sin hjälp när Häxan och Lejonet höll på att ta sin form. J. R.R Tolkien (härefter Tolkien) var en av de personer som läste Lewis manus.
Tolkien tyckte inte om det han läste, hans åsikt var att Lewis hade blandat ihop figurer från olika mytologier och från fantasin och placerat dem tillsammans i ett fantasiland - Narnia. Detta var ett misstag enligt Tolkien som aldrig ändrade sin uppfattning.
Texten har jag tagit från en uppsats som jag själv är författare till. Be gärna om referenser till texten om ni vill ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar