I alla fall blev Förvandlad av Mårten Melin min räddning på bussen imorse. Förvandlad hade tack och lov smugit sig ned i väskan häromdagen och där blev den "kvarglömd" tills idag.
Mårten Melins författarskap har sakta men säkert hittat en plats i mitt hjärta. Ibland vinner en författare på att man får träffa dem livs levande och det är just det som gjorde att Melin vann mitt hjärta.
När jag nu läser Förvandlad känner jag att Melins intresse (?) för serier låter sig lysa igenom berättelsen. Lite inspiration från X-men kanske?
Snabbt inser jag också kritik mot vuxenvärldens fega tryne. Måns, romanens huvudperson, vaknar med jord på fötterna och små korta hårstrån i munnen. Måns som är totalt oförstående inför detta misstänker att han går i sömnen.
När Måns mamma förstår att det inte är tjejer som är grund för Måns märkliga beteende utan den skamlig förbannelse som länge funnits i släkten.
”Du vet att min släkt kommer från Centraleuropa.””Ja”, sa jag förvånat och nickade mot fotografiet. ”Morfars pappa kom väl hit när han var liten?”
Jag förstod inte vad vår släkt hade med tjejer att göra.
”Mm”, sa mamma. ”Under kriget. De hade bott i en liten by som sades vara… förbannad.”
Det sista ordet sa hon långsamt. Som om det skulle vara lättare att förstå då. Men jag fattade ändå inget. (s10)
Detta är upprinnelsen till att Måns omgående börjar på Skogsbingelskolan (även kallad monsterskolan av byborna). Måns börjar på den nya skolan med fler frågetecken än förklaringar. Måns mamma lämnar honom där utan minsta lilla förklaring till vad det är som pågår eller varför han måste byta skola.
Som läsare vill jag veta mer! Jag vill vet vad det är som händer med Måns (även om jag redan nu misstänker vad det är), jag vill veta vad det är för skola han har börjat på och vilka hans nya klasskamrater är.
Ser framemot min busstur hem. Jag har ett spännande sällskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar